En undersökning om förvärvsarbetes och den ekonomiska utslagningens dynamik: Fattigdom rör även yrkesverksamma

Kvinnor, unga och lågutbildade löper en genomsnittligt större risk att vara yrkesverksamma fattiga. Faktorer som tydligt påverkar fattigdomen är antalet yrkesverksamma medlemmar i hushållet, mängden av arbete, arbetstagarens ålder och familjens storlek. Detta kommer fram i den nyligen publicerade undersökningen Työssäkäynnin ja taloudellisen syrjäytymisen dynamiikka gjord av specialforskare Merja Kauhanen hos Löntagarnas forskningsinstitut. I den av arbetsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet beställda undersökningen har Merja Kauhanen forskat fattigdom bland yrkesverksamma och hur bilden av fattigdom har ändrats. Dessutom granskar undersökningen hur arbetsförvaltningens åtgärder har påverkat de fattigas ekonomiska situation och förvärvsarbete.

Fattigdom hos yrkesverksamma definieras enligt den inkomst som ett hushåll har till sitt förfogande. Hushåll med två förvärvsarbetande löper en mindre risk för fattigdom än hushåll med endast en förvärvsarbetande. Familjer med många barn drabbas av fattigdom oftare än små familjer. Risken för fattigdom bland företagare är större än bland löntagare. De som har blivit arbetslösa mellan sysselsättningsperioder har en förhöjd risk att drabbas av fattigdom. Enligt ålder betraktad utgör 35–54 åringar den största gruppen bland yrkesverksamma fattiga. Fattigdom är ändå utan tvivel vanligare bland arbetslösa, särskilt långtidsarbetslösa, och dem som står utanför arbetsmarknaden än bland dem som arbetar.

Undersökningsmaterialet omfattar uppgifter om 350 000 människor under åren 1993–2000. Enligt undersökningen var år 2000 andelen yrkesverksamma fattiga cirka fem procent av befolkningen i arbetsför ålder. I en yrkesverksam fattigs hushåll arbetar minst en person. Med arbetsverksam fattig avses en person vars inkomst relaterad till familjens storlek är mindre än 60 procent av landets medianinkomst. Undersökningen betraktar alltså den relativa inkomstfattigdomen och hushållen som en helhet.

Arbetsplatsens typ inverkar på fattigdomen bland yrkesverksamma. Resultaten visar att arbete inom låglönebranscher, deltidsarbete samt korta anställningsförhållanden ökar risken för att drabbas av fattigdom. Dessa typer av anställningsförhållanden är vanliga hos kvinnor i synnerhet. Alla som arbetar inom låglönebranscher betraktas ändå inte som yrkesverksamma fattiga eftersom familjen kan även ha andra inkomstkällor än makens inkomster.

För unga och högutbildade är sannolikheten att ta sig ur fattigdom större

Omsättningen bland yrkesverksamma fattiga förblir stor år efter år. Möjligheten att ta sig ur fattigdomen blir desto svårare ju längre fattigdomen har varat. Ökningen av inkomster påverkas av olika faktorer samtidigt. Personens ålder och utbildningsgrad har den största påverkan. Unga och högutbildade har en bättre chans att ta sig ur fattigdom än lågutbildade och äldre. För ensamstående mammor är det svårt att ta sig ur fattigdom.

Mot bakgrund av det regionala arbetslöshetsläget finns den största sannolikheten att ta sig ur fattigdom inom de regioner som har en låg arbetslöshetsgrad. Den ojämna utvecklingen av ekonomisk tillväxt påverkar alltså de fattigas möjligheter att höja sina inkomster genom att arbeta.

Arbetsförvaltningens åtgärder har förbättrat de yrkesverksamma fattigas ställning

Av arbetsförvaltningens åtgärder förbättrade arbetskraftsutbildningen tydligt de yrkesverksamma fattigas ställning. Den ökade antalet arbetade timmar och minskade fattigdomen på olika sätt under olika år beroende på konjunkturen.

Arbetsvillkoret i anslutning till utkomstskydd för arbetslösa förlängdes 1997. Detta ökade arbetandet och minskade fattigdomen för deras del som uppfyllde det gamla arbetsvillkoret men däremot inte det nya. Påverkan stärktes av den ökade efterfrågan på arbetskraft i slutet av 1990-talet. Då var det möjligt att öka antalet arbetsmånaderna fast villkoret om tid i arbete skärptes.

Stödsysselsättningen var inte lika lönande, om ökning av arbete på den öppna arbetsmarknaden används som värderingsgrund. Stödsysselsättningen kan däremot ha förbättrat deltagarnas välbefinnande och förhindrat utslagning från arbetsmarknaden. De yrkesverksamma fattigas möjlighet att höja sin levnadsstandard genom att arbeta mera beror dock på efterfrågan på arbetskraft.

Närmare uppgifter: Merja Kauhanen, specialforskare, tfn. 09 25 35 7345 (semester till 22 juli) och Matti Sihto, arbetsmarknadsråd, tfn. 010 60 48064 (semester fr.o.m.18 juli)

Undersökningen finns på arbetsministeriet Internet-sidor under adressen www.mol.fi/julkaisut (på finska)
Publikationen kan beställas per e-post tyoministerio.julkaisutiimi@mol.fi,  Merja Kauhanen: Työssäkäynnin ja taloudellisen syrjäytymisen dynamiikka, Työpoliittinen tutkimus 276 

Arbetsministeriets informationsenhet, högskolepraktikant Satu Peltomäki, tfn 010 60 48043