Fattigdom rör även yrkesverksamma

År 2000 var andelen yrkesverksamma fattiga cirka fem procent av befolkningen i arbetsför ålder. Kvinnor, unga och lågutbildade löper en genomsnittligt större risk för fattigdom. Ytterligare drabbas ensamförsörjare och familjer med många barn ofta av fattigdom.

Arbetsplatsens typ inverkar på fattigdomen. De som arbetar inom låglönebranscher, deltid eller i korta anställningsförhållanden löper en risk att hamna i fattigdom. Dessa typer av arbetsförhållanden är vanliga bland kvinnor i synnerhet.

För unga och högutbildade är sannolikheten att ta sig ur fattigdomen större än för äldre och lågutbildade. Möjligheten att ta sig ur fattigdomen blir desto svårare ju längre fattigdomen har varat.

Arbetsförvaltningens åtgärder har förbättrat de yrkesverksamma fattigas ställning. Arbetskraftsutbildningen ökade antalet arbetade timmar och minskade fattigdomen. Också det att arbetsvillkoret i anslutning till arbetslöshetsskydd förlängdes ökade förvärvsarbetande och minskade fattigdomen för deras del som uppfyllde det gamla men inte det nya arbetsvillkoret. Stödsysselsättningen minskade däremot inte fattigdomen. Yrkesverksammas möjlighet att förbättra sin levnadsstandard genom att arbeta mera beror på efterfrågan på arbetskraft.

Dessa uppgifter kommer fram i en undersökning som var gjord av Merja Kauhanen och beställd av arbetsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet. I undersökningen har Merja Kauhanen forskat relationen mellan förvärvsarbete och ekonomisk utslagning.

Materialet för undersökningen Työssäkäynnin ja taloudellisen syrjäytymisen dynamiikka består av uppgifter om 350 000 människor under åren 1993–2000. Med en yrkesverksam fattig avses en person vars inkomst relaterad till familjens storlek är mindre än 60 procent av landets medianinkomst.