I Finland bestäms lönerna i allmänhet enligt branschvisa kollektivavtal som omfattar nästan 90 % av löntagarna. Det finns ingen lag om minimilöner i Finland.

Om arbetsgivaren hör till ett arbetsgivarförbund följer arbetsgivaren det kollektivavtal som förbundet ingått. De arbetsgivare som inte hör till något arbetsgivarförbund följer det allmänbindande kollektivavtalet inom branschen. Ifall det inte finns något allmänbindande kollektivavtal inom branschen, bestäms arbetstagarens lön enligt arbetsavtalet. Orimliga villkor kan jämkas eller förbises.

Till utstationerade arbetstagare betalas en minimilön i enlighet med det allmänbindande kollektivavtalet inom branschen för den tid de arbetat i Finland. Om det inte finns ett sådant inom branschen, utbetalas till arbetstagaren en lön som i Finland är normal och rimlig, även om en utländsk arbetsgivare och en utstationerad arbetstagare kommit överens om en i väsentlig grad mindre lön.

Inom bygg-, rengörings- och städ-, inkvarterings- och förplägnadsbranschen samt inom landsbygdsnäringen (t.ex. inom lantbruket och bärplockningen) är kollektivavtalen allmänbindande. Kollektivavtalsenliga minimilöner för dessa branscher samt principerna för hur minimilönerna bestäms finns under länkarna till höger.

De kollektivavtal som bekräftats som allmänbindande finns gratis under länken till höger.

Köpkraften hos löntagarna i Finland var år 2003 den tionde högsta i EU-länderna. Bruttonationalprodukten per invånare i de nya EU-länderna är cirka hälften av Finlands nivå.